Torsdagen bestod av att umgås med alla kollegor med mat och poolbadande till sent på natten.
Toker var med mig medans Lina var hemma med Isabell. P-O rastade henne dock på fm innan Isabell kom hem och Lina fick spel och vakten slog till. Hon drog och ville inte komma tbx till P-O. Hon kom hem tillslut men han fick inte komma nära så hon fick vara ute i 2,5 timmar tills Isabell kom hem.
Fredagen var det uppföljningsträning med jobbet i Mantorp.
Lördag morgon var det att försöka gå upp tidigt för att åka ner till Ullared. Försov mig dock då jag var helt slut sen torsdag och fredag men hann ner i hyffsad tid.
Skulle bara svänga in för att köpa två exemtäcken till Lif så blev inte så mycket annat.
Vid halv 1 så styrde jag bilen mot Jörgen Schwartz där vi började med att grilla lite lunch och sedan satte oss ner och kollade på bilder ifrån hans ritt tillsammans med Håkan Ask.
Var väldigt kul att få se samt höra roliga historer bakom bilderna.
Under Lördagen fick båda hundarna vara hos Isabell och Toker skötte sig galant nere hos henne 😀
Söndag så tog jag, Isabell och våra hästar en promenad. Verona fick vara lös och leka fritt i skogen.
Min fina prinsesshäst Verona kom in i mitt liv för 5 år sen då jag hade sålt min Banjamin några månader tidigare och ville hitta en häst att låna.
Skrev på en saluannons men ägaren ville sälja den hästen. Hon frågade sen vad jag sökte för häst och skrev några få ord då jag var ganska öppen med häst.
Hon skrev att hon hade en blivande 5 åring som var en dotter till henned fantastiska Yr från Gäverstad 1kl med 9 för tölt, trav och lynne. Hon är även mor till Tristan och Yggdrasil från Jarde.
Pappan heter Nasi Frá Akurgerði som är bedömd 9 för tölt.
Hon skrev inte så mycket om henne utan var mest att hon var ett sto med mycket tölt och pass och var en possitiv individ.
Jag skrev även till hon som ridit in henne då jag visste vem det var och hon hade bara gott att säga om henne så jag bestämde mig för att hämta hem Verona.
Hon hade vilat några månader så jag provade henne aldrig.
2 år senare så skrev kristina att hon skulle säljas så jag bestämde mig för att köpa loss henne själv.
Jag älskar mitt lilla yrväder. Hon har energi för en flock och mycket åsikter men hon ställer upp på precis allt så länge det inte är att stå still mer än 1 sekund.
Vi har tävlat lite, varit på kurser, tricktränat samt avelsvisning.
Hon fick ett föl 2019 och under dräktigheten så skickade jag på en vagn och sen var hon inkörd vilket hon verkligen uppskattar.
En önskan är att nått år lyckas kvala till Sm i någon passgren men det absolut viktigaste för mig är att vi ska fortsätta ha riktigt roligt ihop.
Nu har nästan all snö tinat bort i hagen efter en vecka. Leran är tillbaka igen så hästarna får sova inne så dom har en chans att torka upp.
Med tanke på vinterns extrema leran så är jag imponerad att inte båda hästarna har fått mer mugg.
Verona har klarat sig helt från mugg i år. Hon har haft det någon gång tidigare.
Lif däremot fick en liten skorv på ena frambenet i december redan men det fick jag bort snabbt. Men här om dagen upptäckte jag att hon hade på ena bak. Tvätt med hibiscrub och smörja med zinksalva har gjort susen. I kväll var det inte mycket kvar så det är skönt 😀
Men ständigt leriga ben och man blir så fruktansvärt skitig bara man är i närheten utav stallet.
Men hoppas att det börjar bli lite bättre väder snart så markerna har en chans att torka upp lite.
Det var några år sen jag la ut mitt senaste blogginlägg men nu känner jag att jag måste ta tag i detta igen.
Jag har senaste tiden haft endel diskussioner om träning utav häst.
Min filosofi när det kommer till hästträning är att djur tar inte över, dom studerar inte ut ett sätt för att sätta oss människor på plats utan det handlar om brist på kommunikation eller att dom inte tjänar något på att arbeta med oss.
Jag jobbar för att mina hästar ska älska att arbeta med mig. Jag försöker använda så lite tryck jag bara kan i mitt arbete och hästarnas glädje är det absolut viktigaste.
Men med dessa åsikter som även är i grunden baserad på forskning så får man ta endel skit faktist. Senast igår så var jag omogen och osäker med mina hästar enligt en främmande person som fick se ett 20 sekunders långt klipp där min ena häst gick både framför mig och la egna volter medans jag bara gick framåt.
Jag hade absolut inget säkerhetstänk och vissa människor tyckte nog helt enkelt att jag inte ska hålla på med hästar.
Men de kommentarerna som jag reagerade på mest var just dessa att min häst kommer att ta över och jag kommer att få problem i framtiden om jag inte dissiplinerar min häst och visar vem som bestämmer.
Varför är folk så himla rädda att läsa den forskning som finns och släppa normen med dominanstänk?
Jag kommer aldrig placera mig som ledaren för mina hästar. Men jag kommer ständigt jobba med samspel. En häst ska inte arbeta med mig för att jag säger det utan den ska arbeta med mig för att den vill.
Ta en sekund och tänk efter varför just du valde häst en gång i tiden. Köpte du dig en häst för att du vill känna makten över ett större djur och stärka dig själv med att tillverka en robot som inte får tänka själv?
Eller valde du häst för att ha flera års vänskap med ett så mycket större och tyngre djur som lyssnar på minsta vink och som vill arbeta med dig. Där målet i relationen tränas upp på hästens villkor, där hästen får uttrycka sig och vara med och säga vad den tycker?
Louise här, 21 år och bor i Västmanland.
Jag äger en islandshäst som heter Benjamin från Stenholmen, han är nu ute på foder och kommer förhoppningsvis säljas till hösten.
Jag har även en hund som heter Drömtorpet´s Scandal by Andrew eller Koda som han kallas.
Jag gick på Dille gårds naturbruksgymnasium med inriktning Islandshäst.
